fyfabian vad det var tungt att kliva upp imorse. såg att solen sken och hoppades på varmt, men icket. det var bara 3 grader och storm. cyklade på min opumpade cykel och slängde ut ovis. eller just när jag öppnar dörren och sätter fast den så flyger det ut en superbrun. tappade förstås han, och fick jaga den knasen. som tur var kom fanny och hjälpte spärra in han.
mockade till djuren, fyllde mat, fixade vatten i hagen, fotade en massa tråk. borstade pinglan ganska noga, hon var på myshumör. tog dressyrsadel eftersom den andra är åthelvete äcklig. såg säkert lagomt snyggt ut med korta hoppläder. nisse skötte sig alldels finers. hon var hur duktig som helst. provade ta en glp för att se om hon sparkade ute också, men inte. så hon har kanske inte ont då? sen ville hon galoppa hela tiden, sötwe.
borstade på ovis, han var verkligen mysig. men saknar valle en hel del. slängde på gramanen för att det storma, sen ångrade jag mig då det var så tjorvigt, men marro sa att hon kände på sig att vi skulle komma att behöva den idag. han var så duktig och knatade på tills just i stigkorsningen, då kommer bifftelma i hundråtta knop och skäller. nå jo, olle blev ett gäng rädd och snurrade, stegrade. trodde hunden skulle äta upp olles ben, men vi klarade oss. sen kom räven i full kareta och joinade skällandet. haha, lydiga hundar, ohja. fortsatte och kom ända till den översvämmade vattengraven. där tog det stopp. olle skulle inte gå i. så det blev snurr, stegra. och där stod vi i mer än 30 minuter. men är man enivs så .. äh, vafan inte tänkte jag ge upp heller. om inte annat så lär jag väl bli proffs på ollestegringar nurå. eftersom vi inte kom nån vart efter hundra år så satt jag av och försökte dra han mot vattnet. sen fick jag kliva i vattnet. det funkade inte. och plötsligt kom gramanen till nytta. tog av den och satte den i bettet. gick över på andra sidan och bökade, lockade tillomed med gräs. enivsa pålle. fick stå i det sjukt kalla vattnet bara för hans skull. sen kom det isisar och annika & saxi försökte hjälpa. då gick det framåt. tillslut så längde han sig i princip på mig, men över kom han, tjoho. sen höll han på springa över stackars saxi som är rädd för stora hästar, hehu. ja, då vare bara att leta upp en lämplig sten och klänga sig upp igen. lättare sagt än gjort. men tillslut kom vi oss vidare. han var extra tittig åre. allmänt jobbigt liksom. men hem kom vi ju båda samtidigt iaf. trampsår på fötterna, men förhoppnigsvis inte dålig.
det blev ganska brådis efteråt. men morsan fick komma efter att jag blitt utslängd. täckade olle, lindade nilla och max. sen cyklade jag hem igen, lagomt till körslaget.

hamnade hära som vanligt. har kirrat bilderna, ska kanske slänga in dom nånstans soon. wei, är lite öm i ryggen efter mina spasmiska intevarjedag rörelser. hahaha. så på en tia väntar sängen. har hållt på somnat ett bra tag nu.
tjilevippen.