Mitt liv går inte enligt planen just nu kan man säga .. Skulle klippa Klasse på lördagen när jag ändå hade tid. Hann bara börja tills jag insåg att skären var slöa. Först trodde jag bara han var lite för fluffy, men ju mer jag klippte desto sämre började den ta. Så gjorde klart nästan en hel sida, inte magen och mellan frambenen. Och sen andra sidan blev bara rumpan klippt och en del av halsen. Kunde inte lämna han med en tuss på halsen, så tog typ 10 minuter att lyckas klippa bort värsta minitussen. Insåg sen att det inte var hållbart och var tvungen att sluta för den tog ju ändå inget och skulle dessutom börja kvälla. Men lyckades sen flörta till mig en maskin så planerade att klippa klart honom på söndag eftermiddag.

Började söndagen med att longera en fin PS, sen gjorde jag marktjänsten till alla tre hästarna. Efter det gjorde jag klart Chico för lite hoppning och drog till hoppbanan med Amanda som var banpersonal och filmare. Han var som vanligt spänd i början och piggelin. Men det blev bättre och när jag galopperade över några bommar började han spänna av och sen när vi hoppade serien var han duktig och lydig. Skulle inte hoppa så många språng eftersom han blivit snabbt trött tidigare i veckan. Han gjorde det verkligen bra, tills det hände en grej.

 

Hade en feeling när jag styrde upp, men han kom in helt rätt och fortsatte i den stilen, så tänkte att det skulle nog gå bra ändå. Men så missade han att dra upp benen snabbt nog och rev redan krysset och fick sen med sig oxerns bakbom som fällde lite krokben på honom så vi störtade i backen. Minns när vi störtade att jag hoppades att han skulle återfå balansen, men insåg nog sen att det inte blev så. Men mer än det kommer jag inte ihåg. Ska ha svimmat, skakat/krampat och bara visat ögonvitorna. Så har tydligen åkt ambulans till akuten. Tror till och med det var i veckan jag och några andra pratade om ambulansfärder. Dom hade aldrig heller åkt ambulans, men ville det och tror jag sa att jag aldrig ville det. Att om det skulle hända mig nå skulle jag först gå och och byta om och sen om det verkligen behövdes skulle jag åka till akuten själv. Gick ju inte helt enligt plan. Men fördelen är väl att jag inte kommer ihåg någonting av det ens. Har varit i princip okontaktbar mer eller mindre en timme, men har tydligen hört och svarat på en del grejer tillslut. Sen på akuten minns jag smågrejer. Antar att det var innan jag skulle på traumaröntgen då dom tog bort örhängen och det och skulle kolla om jag hade andra smycken, då stack jag ut tungan för att visa piercingen, eller tror jag gjorde det, det var tanken i alla fall ;) Sen minns jag hur ont utanpå skallen den där nackkragen gjorde, men fick inte ta av den förrän någon kollat röntgenbilderna och hur mycket jag frös, fick tusen filtar. Sen är det mesta helt blankt tills jag kom till mitt rum på avdelningen. Då först började jag nog som vakna till. Dom gjorde massa kontroller hela natten och jag fick varken äta eller dricka, så hade dropp, ifall jag vart tvungen att åka in på operation. Gick på toa en gång och höll på spy för jag började må så illa när jag kom tillbaka, så undvek att vara uppe i farten. Hade så himla mycket grus i sängen för det lossnade från mig hela tiden, öron, näsa, håret osv. Dom fick spola ur ögonen tidigare också för dom var fulla med grus, haha. Fick typ efter en hel dag åka hem, med en riktigt kraftig hjärnskakning, några skrapsår i ansiktet, en mörbultad kropp och blåmärken i armvecken. Så snacka om tur ändå, men är ju som Superwoman antar jag. Och så har man ju ett skyddande fettlager, enda gången man uppskattar det kanske ;)

Åkte direkt till stallet för att prata med Chico. Gav morrisar till honom, PS och Klas. Jenny lovade att ta hand om "mina" hästar tillsvidare. Som i princip alla hästmänniskor så var det första jag frågade om hur hästarna mådde. Och vem som hade tagit hand om dom och om allt var löst. Sen vart jag orolig över Amanda som varit där på banan med oss. Hade det vart i omvänd situation hade ju jag bajsat på mig om någon kraschat med sin häst. Tyvärr slutade Amanda filma när vi tog i backen, så mer än så vet man inte riktigt vad som hände. Så måste undersöka den saken närmare sen. Förstå jag som är ett kontrollfreak och inte ha kontroll på vad som hänt under en så lång stund .. Det går ju bara inte .. Ska väl vila den här veckan, sen kan jag börja jobba igen om det känns bra. Skulle egentligen vänta lite längre med att rida, mest för att inte slå skallen igen. Men ser ju vad huvudet säger. Käkar baouta alvedoner så det lindrar lite, och i sängläge känns det nästan inget.