hoppsan, hejsan. igår råkade jag somna mitt i criminal minds som jag suttit och väntat på. i första pausen slocknade jag som ett ljus. vilket alltså betydde att jag var nästan fullt påklädd, oborstade tänder och ingen ställd väckarklocka. fredag den trettonde började alltså inte så bra.


igår hann jag vara riktigt ambitiös. var i skolan på det två första lektionerna. sen har vi ju alltid två timmars hål och bara en lektion efter det. den ides jag inte gå på iaf. drog till stallet och fyllde säckar, borstade valle ganska noga, ryktade och så, borstade av lillebror. sen stack jag till småstallen och mockade. lite klurigt med vatten och ström och sånt. tog in kingen och borstade honom. sen gick vi över till klubben, han var snäll. red i ridhuset ett tag. han var duktig, vet dock inte hur han gick eller hur han ska gå, men det kändes ok. i början kändes det konstigt på volt, men lo hjälpte att kolla och det verkade inte vara nått. nåväl, han var snäll när jag ledde hem honom till hans stall igen. fixade klart där snabbt. tror jag gjorde det mesta rätt, hoppas jag.


markarbete på lektion. fick jesse, det var länge sen. det gick bra i början, tills första galoppen. orkade inte sitta ner och rida tillbaka honom när han ökade tempot. jävlar bananer också. andra galoppen var finfin. sen hoppade vi en liten bana. tog första hindret i trav, galopp till det andra, trav och sen galopp igen. efter det galopp igenom hela. det gick jättebra :) sen hann vi med en till runda och då vettefan vad jag gjorde. då var jag skitjävla dålig. blev som aldrig riktigt klar och just innan hindret så övergav jag honom helt och hållet, riktigt schysst. kom i obalans och var tvungen att komma om flera gånger på bara det första hindret. bajsa ner mig alltså. jesse var iaf snäll som försökte så gott han kunde när jag sumpade det. vi hade iaf bra tempo, högt tempo. red på fyra språng, medans di andra red på fem. men jesse är ju större också. ajo, ångest över sista hoppomgången, och min fula sits och ridning. men det är inte lätt när det är svårt, när man hoppar så sällan. jag måste börja anstränga mig lite mera. nä, usch, är besviken på mig själv.
sen bad jag min pappa att ringa farfar för skjuts. jag slutade ringa till dom för ett tag sen då dom verkade bli så irriterade när man ringde. men var så jävla trött och hungrig att jag verkligen inte orkade gå hem. men faffa verkade iaf glad när han kom och snackade på. tur det.