hej, hej, hemskt mycket hej
nu håller jag på att tycka synd om mig själv igen. eller jag vet inte riktigt. jag kan inte definera känslan, men det är konstigt i alla fall. varje gång jag känner minsta lilla så hör jag personen säga elakt och argt "sluta tyck synd om dig själv"! bra på ett sätt kanske. men alla gör väl det from time to time, eller? det stör mig så in åt helvete ibland. håll käften, knip bara igen. snälla.


nu tycker jag mest synd om min pappa på nått vis. för det första så har min farmor dött i tisdags. och jag grubblar över begravningen jag inte vill gå på. men kanske måste för pappas skull?

sen har pappa försökt hjälpa mig att leta en bil. lite on and off ibland. men han hjälper. och det är inte så lätt med mina krav. som egentligen är lite väl höga med tanke på innehållet i min plånbok. har knappt råd med ett lik till bil just nu, men jag höjer bara prisklassen på bilarna när jag kollar på blocket. jag har försökt vara noga med att berätta vad jag vill ha och inte ha till honom. mina krav kort och gott. vilket inte behöver följas slaviskt, men i den riktningen. känner att varför ska jag slösa mina enda pengar på nått jag egentligen inte vill ha. så när jag hittat det jag vill ha kan alla mina pengar och lite till lugnt få gå dit.
så ringer pappa idag och säger att han är på väg att titta på en bil. ohno, tänkte jag. han hade inte berättat nått om den till mig innan. och med mina krav. det var då en kombi, som jag inte är så pepp på, sen var det fel färg and so on (töntigt kanske, man ja). men sa att han kunde fara och kolla i alla fall när han ändå var på väg. men sa ännu då att det inte lät så lockande. och eftersom jag var i stallet från det och flera timmar framåt kunde jag inte heller gå på nätet och kolla. tjao, sen mmsar han på kvällen en bild på den och skriver att den är min om jag vill ha den. funderar och beslutar mig för att jag inte vill det .. men när jag ringer säger han att han köpt en bil åt mig ..
alltså jag kunde inte bli glad. jag kände mig så dum. men jag ville ju inte ha den. tänkte att om den hade en eller en annan sak så hade jag väl kunnat överleva med den. men den hade inte det. det var bara fel. och när det blev som det blev så vart allt mer fel. inget var bra. hela bilen och allt var bara skit. jag vart sur för att han köpt den utan att fråga mig. jag sa att jag tänker då inte ha den, jag köper inte den. jag skulle få hans opel då om jag ville, men inte fan vill jag det, ännu värre. åh, vad sur jag var, och ledsen. tårarna började seriöst rinna och det var pinsamt. men dom rinner nu också när jag skriver, när jag tänker på det. jag är sjuk, jag vet. men har nog någon cpskada, som inte är bekräftad eller så. men helt funtad är jag inte.
jag tycker så jävla synd om han när han försöker vara snäll och köper en bil till mig finally. jag som tjatat i princip sen jag fick körkort. för saaben är inget man vill ha en längre tid. men ändå är det inte bra nog. för mig blir det aldrig bra nog. vad är felet? fattar ni hur dum jag känner mig nu .. men fattar ni också att jag kanske inte vill lägga pengar på nått jag inte vill ha till 100%. jag har inte mycket stålar, speciellt inte utan jobb. jag har letat så länge efter en bil, letat efter en som uppfyller mina önskningar i den mån det går ..
men fan, jag önskar att jag bara kunde uppskatta det, tacka och ta emot. men felet är att jag aldrig blir nöjd. det är aldrig bra nog, aldrig.
jag har nu gått och tittat på annonsen och fler bilder. det är egentligen inge fel på bilen, den ser fräsch och fin ut, kostar inte multum, inte för gammal. jaa. så varför duger det inte åt mig? för att jag inte valde den själv? det kanske är så att mitt kontrollbehov flippat. kanske det att jag sett mig själv sitta och köra en svart sedan i mina dagdrömmar. jag vet inte. men det är typiskt mig. jag vet sällan nått. jag vet aldrig någonting.

jag vill så gärna säga skyll dig själv att du köpte den utan att prata med mig först. men det är fel, det känns fel. men det känns fortfarande också fel att hiva iväg mina pengar på det. jag vet inte hur det blir. jag avslutade samtalet ganska snabbt och kastade telefonen genom rummet så batteriet hoppade ur. måste fundera .. det kommer väl sluta att jag kör någon av bilarna oavsett. vad ska han med två till .. men jag vet inte .. det får bli som det blir. det är bäst att försöka att inte bry sig. orkar inte med det nu, mår så illa över mig själv att jag hade kunnat spy.

det enda jag vet är att det är nått som inte stämmer med mig. det är nått som är åt helvete fel. så här ska det väl inte vara? jag känner mig så konstig ibland. vill bara kunna stänga av och sluta känna, sluta bry, sluta se och sluta höra. vem fan hakar upp sig på en sånhär sak bara sådär? vilket jävla pucko .. jag.
och om ni nu sitter där hemma och svär åt mig .. då är ni fan lika cpstörda som mig. get the hell out of here, skyll er själva och tänk på annat som inte stör er så mycket. sorry, men har ingen annanstans att skriva av mig, och jag gör trots allt vad jag vill i min blogg.
nu ska jag släcka, och lugna ner mig. pussohej