Då och då får jag flashbacks från min "hoppkarriär". Kan då lätt sitta och kolla igenom alla filmer på mig och Timpan, om och om igen. Vilken skillnad det var från början till slutet, shit vilken utveckling. Önskar jag hade haft ännu mer bilder och ännu mer filmer dock. Men i alla fall så är Tiamo en once in a lifetime häst. Hade inte kunnat ha en bättre hoppkompis tror jag, han lärde mig så himla mycket, han ställde alltid upp och vi passade så bra ihop. Är verkligen glad över allt vi gjort och tiden vi delade. Hade varit kul och se vad som hänt om vi fortsatt ;)

Hur som helst så får jag alltid värsta lyckoruset av att kolla den här filmen och extra glad i slutet när vi går i mål. Tror det var våran sista tävling och första gången vi var dubbelnolla på den höjden. Haha, lyckades ju oftast glömma banan ;) Och när jag tänker efter så var vi inte ens med på så många tävlingar. Hihi, blir alltid lika förvånad över hur duktiga vi var, hade aldrig kunnat göra om något sånt just nu, haha. Timpis är lite av min soulie och han kommer alltid ha en speciell plats hos mig :)