Ska nu pausa det som egentligen är det bästa i mitt liv. Det är av mer än en anledning och jag är fortfarande velig om det verkligen var ett bra beslut. För när jag väl är bland hästarna känner jag att det ju inte finns något bättre. Tycker så sjukt mycket om dom djuren och kärleken till mina ögonstenar går inte ens att förklara.

Men på något sätt känns det som att en paus behövs. Förut åkte man till stallet när man var glad, ledsen, arg osv och allt blev bra. Men nu är det inte likadant. Varje gång jag ser pärlorna blir jag visserligen helt varm inombords och för en stund finns det inget som kan toucha en. Man får väl se hur länge man klarar sig. Har en känsla av att en riktig hästpaus inte kommer lyckas. Har ju lovat att vara hästvakt ett par gånger och om det behövs stallpassassistans är man ju tillgänglig. Kommer helt enkelt göra det som faller mig in. Vill jag så gör jag, vill jag inte så gör jag inte. Är helt värdelös med ord och kan verkligen inte vara djup, så därför kommer det här garanterat bara låta löjligt. Man får försöka välja sin ord så man inte får sig själv att låta som ett offer .. ;) 

Hade behövt någon som man får prata av sig med, men när man inte har någon tillgänglig som offrar sig att lyssna på ens trashtalk så får man stänga inne det, blogga om det eller gråta sig till sömns ;) Skämt åsido. 

 

Nu vill jag bara att årets grej kan närma sig så allt kan börja på riktigt, börja om från början :) Men eftersom jag vill det så mycket kommer det garanterat dröja sjukt länge. Det är ju rätt typiskt.