I tisdags var det tre kusar på schemat, Klasse, Chico och Balance. Red ut med Lonkis medans det var ljust. Tyvärr nyplogat så underlaget var inte det bästa på alla ställen. Typiskt, för det var perfekt innan .. Hann ikapp Lena och Jabonero så vi sällskapade med dom resten av vägen. Hade inte tänkt galoppera, men C var så pigg att han valde att göra det ;) Men det gick bra när man körde samlat och var uppmärksam på marken. På galoppsträckan blev han bara spänd när vi travade så där galopperade vi också samlat och fint bakom spanjoren. Han var så duktig och lydig, gjorde bara något skutt lite här och där.

Klasis fick rida dressyr. När vi skrittade fram höll dom på bygga till hoppträningen, så det åkte ner bommar från sargkanterna, det klättrade barn på väggarna, måttband som for runt .. Och han rörde inte en min, stencool på sådana grejer :)

I början av passet var han inte kul dock, han typ hängde i handen och var på semester. Men det lyckades vi ordna till och fick till och med ett aha-moment också. Blev riktigt bra till slut :)  

Nisse tog jag med ut på en promenad, som blev en powerwalk, haha. Snacka om att den löparn går fort ;) 

Igår hade jag bara Klassemannen så hade det riktigt lugnt. Vi tog en runda runt stigen och passade på att träna på lite långsammare hastigheter i alla gångarter. Och att kunna lätta på tygeln utan att han ökar farten. Det gick finemang och han var superlydig :)

Fick sen mer riduppdrag. Så for ut med Kotten i mörkret efter stigen. Kunde galoppera lite mer än sist och han skötte sig så himla bra hela tiden, inge galenskaper. Var så nöjd över hur bra han skött sig och slappnade av lite för mycket när vi skrittade hemåt på halvlång tygel .. Så kom det ett par hästar i en kurva bakom oss och stackarn blev så rädd att han nästan dog, han är lite sensitive ;) Och jag helt oberedd hängde löst och såg bara den stenhårda backen, haha, men knep mig kvar tills jag på något sätt lyckades tajma och kunde landa rätt i djupsnön. Man är väl proffs på att ramla av liksom ;) Så ja, där kom min första avfallning. Men tyckte jag klarade mig rätt länge ändå. Med tanke på att jag rider nästan 2 hästar om dagen, minst 1 varje dag i alla fall. Men i alla fall så var det inte Kottens fel för fem öre, jag borde vart lite snabbare så hade jag nog suttit kvar, haha. Kände liksom att jag inte ville ha ridit klart, så letade upp en snöhög som såg hård ut och klättrade upp i den. Tog en stund att parkera hästen rätt, men tillslut kunde jag kräla upp i sadeln igen. Tur att det var den vita pärlan, för han står ju still och väntar tills man är på plats. Dom andra galningarna hade aldrig vart så schyssta, Valle var alltid den värsta på det, haha ;)

Så ja, sen fortsatte vi hem lika lugnt och fint som innan han blev skrämd. Kan lova att han fick ett stort äpple när vi kom hem för han var så bra!