fan   .
ryckte russkars man, det blev skitdåligt. hellre ska man säga det än att låssas att det blev fint. red sen kungen. ansträngde mig som fan i skritten att sitta rakt och inte röra överdelen. överdrev och lutade bakåt, men nej. jag är misslyckad. i traven var jag tvungen att ställa honom inåt så att han inte skulle nicka. kunde inte på nätt sätt få han rak och utan nickandet. men min högerhand är åt helvete, kan inte vara stadig. ja, så eftersom fokus hamnade på det så sket sig allt annat, som sitsen. jag var nära att börja böla när jag själv inte kunde lösa mina problem. sen blev jag arg och det gick nästan ut över hästen. jag har aldrig tyckt att jag på nått vis är bra/duktig, men inte fan trodde jag att jag var så här jävla kass.


mår cp dåligt right now. har ångest, och inte så lite heller. känns som att allt hänger över mina axlar. och det kommer bara mer och mer. jag vill springa iväg, men jag är för fet. mina ben kan inte bära mig mera. shitman, jag har ingen självdiciplin. jag dör. snart kommer jag inte kunna kontrollera något. snart ska jag bli modig. eller vara feg, bara för att jag inte pallar ta itu med allt och ingenting. dööööööööööööö! tror jag blivit vinterdeprimerad, det är skit.

nä, nu menar jag bokstavligt talat kill me! jag klarar inte av tillbakasteg och dåliga saker, det slår som en jävla krocketklubba rätt över ansiktet. det gör lika ont varenda gång.
jag märker inte längre vad som görs. jag stör mig på ett ljud som inte hörs. runt omkring, ingenting. jag ger upp, jag orkar inte bli besviken. som du sa, det är dags att dra. för jag faller, faller, faller. jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret. inget värt nåt, som inte inger hopp. jag rusar inte längre erat lopp. jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret. jag gömmer mig. jag värjer mig. för jag faller, faller, faller.
     crap ..