idag den 11 januari 2009 gick jag ut ur ungdomssektionen efter trogen tjänst i ungefär 4 år. hur länge är inte det alltså. jag är då iaf glad över att jag en gång gick med. för allt man upplevt, bra som dåligt är något jag inte vill ha ogjort. vi har haft så många roliga stunder med aktiviteter, uskvällar och allt möjligt, samtidigt som vi kunnat vara så oense att vi helst av allt bara ville kasta en tegelsten i huvudet på varann. men när man är 17,7 år gammal, vart med i fyra år och har massa annat att tänka på så är det dags att slänga in handduken. nej, det känns verkligen lite vemodigt, men samtidigt har man bara lust att skrika frihet! måste nog känna efter ett tag, hehe. nya us verkar ju taggade och glada, så det blir nog bra. hoppas dom börjar köpa in det vi redan bestämt snarast. haha, men än så länge har ju emelie pengarna, ifall att .. skoja bara.


annars har jag tränat nettan med marro, och hunnit prata om det ena och det tredje. jag hade mycket att säga, men fick inte ens sagt hälften för när man snackar med maria björkvall är det inte ofta man får en syl i vädret, hahahaha ;)
sen kände jag mig slö som fan. fick mig en funderare och plöstligt kände jag mig som världens deppigaste människa. seriöst, hade jag gått hem hade jag nog troligtvis sprungit framför en bil på vägen hem, så down var jag alltså.

om man inte ens kan acceptera sig själv, hur fan ska andra människor kunna acceptera en? det tåls att fundera lite på.

jag fick min iphone att bli levande igen, det känns fint. ska försöka få över en liten film också. vet att det går, men kanske måste byta format. i väntan på det roar jag mig med skins. hellyeah, den snurrar på femman just nu. nice, säsong två. då ska man bara lyckas få ner säsong ett. men även det verkar motarbeta mig. rumpgubbe alltså. sen sängen, jag peppar inte skolan, usch. tdlz