hej, hej, hemskt mycket hej
usch, känner mig helt hemsk. inte nog med att jag sällan kan vara positiv över saker .. jag har blivit alldeles för bra på att klaga på andra och även mig själv. jag har börjat ge upp alldeles för lätt. förut var jag hård som fan och gav inte upp minsta lillaste. kan hända att när mitt självförtroende dalat intalar jag mig själv att jag inte kan ändå så det är ingen idé att kämpa och försöka.

känner mig också hemskt för att jag åsidosätter en hel del saker. inga som kanske egentligen är jobbiga, men jag ser bara det svarta och försöker glömma med flit och hitta på falska anledningar till varför jag inte gjort det. och försöker lura mig själv. varesig det handlar om bilpappret eller svara på mejl och engagera mig. efter ett tag får jag ångest över hur dumdristig man kan vara och att ju längre och mer man skjutit undan allt desto värre blir det.

jag hade gärna velat vara en sån som tar dagarna som dom kommer. vaknar jag en dag tidigt och vill kliva upp så gör jag det. känner jag för att jobba så gör jag det. känner jag för att bara sitta stilla i en snöhög ett par timmar gör jag det. haha, alltså verkligen bara göra det som faller mig in. fast vet att det inte funkar så, och det är nog det värsta ;)

dogglan kommer ihelg i alla fall. och stannar nog ett par veckor tror jag. pap och jos kommer ju också, men stannar inte lika länge. pap ska få fixa med min bil och min kamera. då kommer det kännas bättre, garra. om han inte gör det är han dödens. ehm, hejs